Måndag och ett makalöst väder. Vi bestämmer oss tidigt att vi ska ta en längre vandring idag. Dessutom är det dags att börja träna med en liten packning. Kyrkoruinen i Selånger blir vårt mål. Där kommer sommarens stora vandring, efter St:Olavs leden att ta sin början. Vart efter jag går så vandrar även mina tankar. Tro hur det kommer att kännas när jag om några månader "går här på riktigt"? Kommer jag att orka? Kommer jag att finna stillheten jag söker under vandringen? Det sägs att man inte är samma person när man når sitt mål som när man startar. På vilket sätt kommer jag att vara annorlunda? I tanken? I själen?

Pilgrimshistoria
Vikingakungen Olof II Haraldsson färdades genom våra landskap när han 1030 återvände från Gårdarike till Norge. Den 29 juli 1030 stupade han vid Stiklestad och redan den 3 augusti 1031 helgonförklarades han i Trondheim.

Olofskulten etablerades genast och spreds oerhört snabbt både i Norden och ute i Europa. Vallfarter till hans grav i Trondheim startade redan 1031. Pilgrimer valde olika färdvägar och många av dessa går genom vår region.

Tradition och sägen berättar att kända personer har gått våra leder på sin väg till helgongraven i Nidaros, bl a den heliga Birgitta, Magnus Ladulås och drottning Blanka.

Vad är en pilgrimsvandring?
Pilgrim ? är någon som söker stillhet, kontemplation och långsammare rytm. Antingen genom att vandra längs leder där människor gått under medeltiden eller längs nyskapade egna eller allmänna motionsspår. Kanske med önskan att finna ro i själen.

Detta är symbolen som visar vägen. Selånger Kyrka, Sundsvall i bakgrunden.
Ännu ligger snötäcket kvar. Det är ca 4-5 månader kvar tills vi står här vid första utmärkningen "på riktigt". Än har vi tid att lägga många mil i våra ben så vi kommer orka.
Nu smakar kaffekoppen och kanelbullen gudomligt, sen vänder vi hemåt. Blir lite över milen innan vi är hemma igen.