Idag kom våren till Sundsvall! +8 grader, fågelkvitter och takdropp. Och dessvärre blank-is :-( , så benen får vila från långpromenader.
Men vad gör det för en allkonstnärs själ, då motionerar vi fingrar och händer i stället. Att jag gillar att skapa saker kanske ni förstått vid det här laget.
Köpte ett fantastiskt garn för ett tag sen. Idag var rätt dag att ta itu med det.

En väst i slätstickning har jag bestämt att det få bli.
På bilden nedan ser ni ena framstycket sakta växa fram.

Som sagt jag älskar att fotografera. Och med dagens smarta telefoner så är ju kameran alltid med en. Liten, kvick och förvånande bra.
Men jag vill ändå slå ett slag på stora trumman för analog fotografering. Den har, sen jag utbildade mig till fotograf för tre år sen, kommit att ligga mig allt varmare om hjärtegropen. Personligen tycker jag att dessa fotografier har en helt annan själ än de digitala motsvarigheterna. Alla! kan fotografera digitalt och få precis lika makalöst vackra bilder som en erfaren fotograf. Det är bara att klicka och radera. Speciellt om man dessutom har ett redigeringsprogram att tillgå.
När det gäller analogt, blir det genast mycket svårare att ta den där perfekta bilden. Det förstår ni ju själva.
Så idag har vi varit ute på en fotopromenad i det härliga vädret med en 50 årig trotjänare jag fick i min ägo för inte så länge sedan. En Zeiss Ikon Contessa. Distansen blir oftast inte så lång dessa turer. Men tiden vi var ute blir dessto längre. Och hundarna älskar våra fototurer när det ges ett större svängrum att lukta in varje ställe vi stannar till på.
Nedan en selfie på mig och kameran jag nämnde.

Lägg sedan till fotoalbum! Känslan att sitta och bläddra i dessa! Betydligt mera själ och känsla än att klicka fram bilderna på dataskärmen eller surfplattan. Tycker jag i allafall.
Det är klart att bägge teknikerna har sina styrkor och svagheter, men ur ett konstnärligt, estetiskt perspektiv föredrar jag analoga bilder. Och vem vet...nästa steg kanske blir analogt fullformat.

Jag älskar mat! Och godsaker! Så är det bara. I mina dryga 40 år har jag, utan att överdriva, säkert bantat bort 10 år av mitt liv. Lyckats? Nopp. Ja, för stunden. Men det enda beständiga är den mjuka ringen runt magen och den lite för stora rumpan. Den ständiga närvaron av att jämföra sig med andra, betydligt smalare kvinnor som automatiskt blev vackrare än en själv.
När jag hade passerat 35 så var det något inom mig som började tänka annorlunda. Jag struntade i vikten. Intalade mig att jag dög precis som jag är. Började istället förlika mig med att jag älskar mat. Och istället tänka på vad det är jag äter. Och att röra på mig mer. Satsar på ekologiskt i den mån plånboken tillåter. Hembakat mat- och fikabröd. Bytte ut mycket av den importerade besprutade frukten mot våra egna bär och frukter. Jag menar vad är väl bättre än att själv plocka blåbär, hjortron, svarta vinbär, jordgubbar och äpplen och plommon från egna träd och skogar. Lägg dessutom till alla goda groddar du själv kan ta fram hemma året om.
Min nya kärlek, Annika har introducerat raw food i mitt liv. Det tar jag också till mig men låter det inte styra helt. Jag tror på variation och måtta! Köttet då, ja det gillar jag alldeles för mycket för att helt ta bort från min meny. Däremot så satsar jag på "happy meat". Med det menas kött från vilda lyckliga djur, älg, hjort, rådjur, vildsvin, havsfisk mm. Inte vår fabriksprocessade tamdjurshållning. Den har tyvärr helt tappat förståndet, enligt mig.
Hela min filosofi sammanfattar jag i LIVSDUGLIG MAT! Det jag äter ska ha haft ett bra liv oavsett om det är ett djur eller en gröda och då ger det mig betydligt bättre energi och gör mitt liv mer friskt.

Dagens livsdugliga raw-food lunch. Råriven rödbeta. Vitlöks och smörvärmda kikärtor med egna mungbönsgroddar. Sååå gott.

Till kaffet en hemmagjord kaka som jag fått av en ny bekantskap. Den var vansinnigt god. Innehållande bl a nötter, torkad frukt och mörk choklad. Hoppas kunna återkomma med receptet senare!

Måndag och ett makalöst väder. Vi bestämmer oss tidigt att vi ska ta en längre vandring idag. Dessutom är det dags att börja träna med en liten packning. Kyrkoruinen i Selånger blir vårt mål. Där kommer sommarens stora vandring, efter St:Olavs leden att ta sin början. Vart efter jag går så vandrar även mina tankar. Tro hur det kommer att kännas när jag om några månader "går här på riktigt"? Kommer jag att orka? Kommer jag att finna stillheten jag söker under vandringen? Det sägs att man inte är samma person när man når sitt mål som när man startar. På vilket sätt kommer jag att vara annorlunda? I tanken? I själen?

Pilgrimshistoria
Vikingakungen Olof II Haraldsson färdades genom våra landskap när han 1030 återvände från Gårdarike till Norge. Den 29 juli 1030 stupade han vid Stiklestad och redan den 3 augusti 1031 helgonförklarades han i Trondheim.

Olofskulten etablerades genast och spreds oerhört snabbt både i Norden och ute i Europa. Vallfarter till hans grav i Trondheim startade redan 1031. Pilgrimer valde olika färdvägar och många av dessa går genom vår region.

Tradition och sägen berättar att kända personer har gått våra leder på sin väg till helgongraven i Nidaros, bl a den heliga Birgitta, Magnus Ladulås och drottning Blanka.

Vad är en pilgrimsvandring?
Pilgrim ? är någon som söker stillhet, kontemplation och långsammare rytm. Antingen genom att vandra längs leder där människor gått under medeltiden eller längs nyskapade egna eller allmänna motionsspår. Kanske med önskan att finna ro i själen.

Detta är symbolen som visar vägen. Selånger Kyrka, Sundsvall i bakgrunden.
Ännu ligger snötäcket kvar. Det är ca 4-5 månader kvar tills vi står här vid första utmärkningen "på riktigt". Än har vi tid att lägga många mil i våra ben så vi kommer orka.
Nu smakar kaffekoppen och kanelbullen gudomligt, sen vänder vi hemåt. Blir lite över milen innan vi är hemma igen.

Jag älskar bilder! Har jag alltid gjort. Och än mer älskar jag att fotografera så bilderna blir mina egna.
Alla bär de på sina egna berättelser. Vissa självklara, andra mer dolt. Dagens första bild talar tydligt - Vila!

Och då lyder jag! Och pysslar med lite annat. Skriver :-) ! Som är min andra passion.


NATURENS VIDUNDERLIGHET

Daggkåpan dimmans alla droppar rymmer.
Trädkronan niger följsamt närhelst vinden bjuder upp till dans.
Rötterna neråt mot förankring, sig söker utan bekymmer.
Fast solen, värmen och vattnet ovanför fanns,
banar de sin väg i tålmodig sans

Dagen tränger nattens skuggor bort och dagen omfamnas åter av natten i sin ständigt återkommande dygnsrytm.
Årstiderna växlar trots avsaknad av egen tidsuppfattning i sin stillsamma livsrytm.

Mitt i all denna storhet återfinns jag.
Skapad av två, genom kärlekens behag.
Genom ett frö som gror av lusters vätskor.
Bärandes och närandes av en moderlig grund.
Vi tidigt delar andetagens livsgivande förbund.
Men egna hjärtslag mig tidigt bär
och vägleds av min själ i all denna vidunderlighets självklara sfär.

Mitt liv levs i sekel, decennium, minut och sekund,
som är en människans påfund.
Men i evigheten, bortom timglas-sanden,
i ingenmanslanden
finns vårt själs-samfund.
Ann Kock 16/2 2014

Idag hann vi ut på en lagom lång promenad sväng innan snöovädret hann fram.5 km i lugnt tempo. Lite ur form idag var jag. Vissa dagar är det så, formen är en färskvara som varierar. Då, under såna dagar, är det viktigt att lyssna till kroppen och anpassa sig till det. Vi njöt av det rundan erbjöd i stället. Först kom vi fram till en hästgård. Där stannade vi till en stund och pratade med hästarna. Men de var rätt upptagna med att äta.

Vi fann årets första vårtecken också. Aah!! Lite grönt gräs, som vaknat alldeles för tidigt på en södersida i lä. Den stackars fläcken är nu säkert åter täckt i snö. Men, men det ska komma några bakslag varje år innan våren tar fart på allvar. Så det är bara att vänta. Träna tålamodet :-)

Kvällen får bjuda på taccomys och Mellomys! Må så gott alla fina.

Idag är det alla hjärtans dag. Kommersiellt i all ära..? Javisst! Men ändå lika fullt, visst är det roligt att både få ge och ta emot gåvor? En uppskattning. Ett ömhetsbevis. En gåva med en tanke bakom. De är de allra bästa och mest värdefulla. Men mina tankar går även till de som inte har någon hjärtevän en dag som denna. Förhoppningsvis har de allra flesta en vän. Och även vänner gillar att få uppskattning.

Annars har det varit vila i dagarna två nu, med bara de vardagliga promenaderna. Dessa är dock inte att förringa med ett "bara". Jag mätte samtliga fyra idag. Tappra 5 km mätte de sammanlagt. Det är en av många fördelar med att vara hundägare. Alla dessa små, korta vardagsmotionstillfällen som detta vänskapsband erbjuder. Odlar hjärtat gott. Jag menar tänk...365 dagar och fem km var dag blir...
1 825km!! Wow.

Min underbara kärlek, hon spinner vidare på hälsotemat. Och det uppskattar jag glatt. Lite flera frösorter att grodda fick jag idag. Dessutom en egeninspelad låt dedikerad till mig!! Va!? Förstår ni värdet av den gåvan?! Bättre än så blir det inte.
Ps. Alfaalfafröna jag satte på groddning häromdagen är klara på söndag.Ds

Ny dag nya möjligheter heter det. Och visst är det sant! Tänk så många dagar som var och en av oss har att fylla på bästa sätt. För det är ju just det, att fylla dagarna på bästa sätt. Inte bara låta den passera för att du strävar efter morgondagen eller ältar gårdagen. Tillåta dig att vara i och uppskatta nuet. Visst ska man planera och drömma om framtida dagar. Men låt inte dessa drömmar ta ifrån dig dagen idag. Nog om detta 
Idag har vi promenixat en kortare sväng. Dels var inte vädret speciellt inbjudande, även om dimma visst kan vara vackert, som stundtals i dag. Den visade då upp sin magiska sida. Tycker om vädrets alla växlingar och våra årstider har var och en sin tjusning. Och dels för att få dagens lediga timmar att räcka till lite annat småpyssel innan det blir dags för kvällsjobb.

Vår runda blev i allafall knappa 6 km. Och så introducerar vi appen Runkeeper. Ett roligt verktyg till smartphones för att kunna se tid, distans och förbränning. Dessutom markeras slingan på kartan. Teknik är användbart, och skoj tycker jag!

Dagens lunch. Rackarns så gott detta smakade!
Gröna blad, riven morot och rödbeta samt en blodgrape. Körs ihop med mixerstaven. Blanda till önskad tjocklek med vatten. Själv gillar jag lite tjocklek så jag äter den gärna med sked i stället för att dricka den som en smoothies. Men det är en smaksak. Full av nyttigheter blir den vilket som. Och mer mättande än man tror.

Nåväl.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för livsduglig mat. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat, kommer ni att upptäcka framledes. Jag fick häromdagen en present av min kärlek Annika. Hon gav mig en möjlighet att grodda. Mycket uppskattat. Och faktiskt inget jag tidigare pysslat med utan alltid köpt färdigt. Så nu har jag laddat min första groddning och ser fram emot resultatet om ca 5 dagar. Nam nam. Må nu så gott så länge. See you.