Idag hann vi ut på en lagom lång promenad sväng innan snöovädret hann fram.5 km i lugnt tempo. Lite ur form idag var jag. Vissa dagar är det så, formen är en färskvara som varierar. Då, under såna dagar, är det viktigt att lyssna till kroppen och anpassa sig till det. Vi njöt av det rundan erbjöd i stället. Först kom vi fram till en hästgård. Där stannade vi till en stund och pratade med hästarna. Men de var rätt upptagna med att äta.

Vi fann årets första vårtecken också. Aah!! Lite grönt gräs, som vaknat alldeles för tidigt på en södersida i lä. Den stackars fläcken är nu säkert åter täckt i snö. Men, men det ska komma några bakslag varje år innan våren tar fart på allvar. Så det är bara att vänta. Träna tålamodet :-)

Kvällen får bjuda på taccomys och Mellomys! Må så gott alla fina.

Idag är det alla hjärtans dag. Kommersiellt i all ära..? Javisst! Men ändå lika fullt, visst är det roligt att både få ge och ta emot gåvor? En uppskattning. Ett ömhetsbevis. En gåva med en tanke bakom. De är de allra bästa och mest värdefulla. Men mina tankar går även till de som inte har någon hjärtevän en dag som denna. Förhoppningsvis har de allra flesta en vän. Och även vänner gillar att få uppskattning.

Annars har det varit vila i dagarna två nu, med bara de vardagliga promenaderna. Dessa är dock inte att förringa med ett "bara". Jag mätte samtliga fyra idag. Tappra 5 km mätte de sammanlagt. Det är en av många fördelar med att vara hundägare. Alla dessa små, korta vardagsmotionstillfällen som detta vänskapsband erbjuder. Odlar hjärtat gott. Jag menar tänk...365 dagar och fem km var dag blir...
1 825km!! Wow.

Min underbara kärlek, hon spinner vidare på hälsotemat. Och det uppskattar jag glatt. Lite flera frösorter att grodda fick jag idag. Dessutom en egeninspelad låt dedikerad till mig!! Va!? Förstår ni värdet av den gåvan?! Bättre än så blir det inte.
Ps. Alfaalfafröna jag satte på groddning häromdagen är klara på söndag.Ds

Ny dag nya möjligheter heter det. Och visst är det sant! Tänk så många dagar som var och en av oss har att fylla på bästa sätt. För det är ju just det, att fylla dagarna på bästa sätt. Inte bara låta den passera för att du strävar efter morgondagen eller ältar gårdagen. Tillåta dig att vara i och uppskatta nuet. Visst ska man planera och drömma om framtida dagar. Men låt inte dessa drömmar ta ifrån dig dagen idag. Nog om detta 
Idag har vi promenixat en kortare sväng. Dels var inte vädret speciellt inbjudande, även om dimma visst kan vara vackert, som stundtals i dag. Den visade då upp sin magiska sida. Tycker om vädrets alla växlingar och våra årstider har var och en sin tjusning. Och dels för att få dagens lediga timmar att räcka till lite annat småpyssel innan det blir dags för kvällsjobb.

Vår runda blev i allafall knappa 6 km. Och så introducerar vi appen Runkeeper. Ett roligt verktyg till smartphones för att kunna se tid, distans och förbränning. Dessutom markeras slingan på kartan. Teknik är användbart, och skoj tycker jag!

Dagens lunch. Rackarns så gott detta smakade!
Gröna blad, riven morot och rödbeta samt en blodgrape. Körs ihop med mixerstaven. Blanda till önskad tjocklek med vatten. Själv gillar jag lite tjocklek så jag äter den gärna med sked i stället för att dricka den som en smoothies. Men det är en smaksak. Full av nyttigheter blir den vilket som. Och mer mättande än man tror.

Nåväl.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för livsduglig mat. Det är något som ligger mig varmt om hjärtat, kommer ni att upptäcka framledes. Jag fick häromdagen en present av min kärlek Annika. Hon gav mig en möjlighet att grodda. Mycket uppskattat. Och faktiskt inget jag tidigare pysslat med utan alltid köpt färdigt. Så nu har jag laddat min första groddning och ser fram emot resultatet om ca 5 dagar. Nam nam. Må nu så gott så länge. See you.

Vi slänger ofattbara mängder mat i vårt land. Tacka vetja matlådan! Låt resterna flytta in i dessa, i era frysar. Helt perfekt att ha att ta till när tiden är en bristvara eller som nu ikväll, när min "onge" inte intar middagen hemma.
Vips tar jag då fram helgens rest och så har jag en lyxig tisdagsmiddag utan ansträngning. Så på menyn ikväll på står Västerbottens ostpaj med grönsallad och lime vatten. Smakar fantastiskt efter våra 12 km. Ps. Självklart får fyrfotingarna oxå en smakbit. Ds.

Nämen Hej!??
Kul att du hittat hit! Hoppas du kommer att uppskatta att följa med oss på våra resor till fots. Det är nämligen det som kommer att ske här inne. Vandringar - korta som långa. Träningsupplägg. Filosoferingar. Foton. Därav namnet på bloggen; Jag och mina tio ben. Såklart har jag inte tio ben själv utan det syftar till mina ständiga följeslagare, chihuahuorna Boris & Alva. Vi älskar att vandra. Och nu har vi planerat in i våra liv att bl.a vandra St: Olavs pilgrimsled från Selånger i Sundsvall till Trondheim i Norge, till sommaren. Så detta är upptakten till att även börja blogga om vandringarna.

Ann, heter jag och har hängt med på vår glob i 40 snurr. Boendes i Sundsvall med min tonårsson och två chihuahuor Boris och Alva och en bondfrasse, Tusse. När jag inte är ute och går, jobbar jag som undersköterska inom hemsjukvården. Tycker om att måla, fotografera, skriva och laga livsduglig mat.

Idag har vi alltså den 11 februari 2014 och denna bloggs födelse. Detta är även dagen D då vi på allvar startar upp vår träning inför sommarens 56 mil långa promenad på St:Olavs pilgrimsled. Det är en fantastisk februaridag med sol, hög himmel och nån plusgrad. Vi beslutar oss för att gå till Bureplatsen som ligger i Norra bergets naturpark här i Sundsvall. En vandring på ca 12 km. Vi går i ett lugnt tempo och njuter i stunden. Målet är inte att gå fort, utan att använda fötterna för att komma in i en skön meditativ lunk. Låta tankarna vandra helt fritt. Njuta av solen som värmer lite lätt. Fåglarnas sång och vindens svaga susningar är välkomnande ljud för att finna lugnet.